Allting går har jag lärt mig
I dag är det Lördag och det är grått och trist ute. Har sovit dåligt i natt, kan inte hitta mina vanliga sovställningar utan snurrar runt, run och det gör ont, ont. Hur som helst så gör det inte så mycket att jag känner mig lite trött, kan ju vila när jag vill.
Det vänder iaf i dag tror jag, mindre svullet och inte lika stramt och ont.
Allt har gått väldigt bra tycker jag. När onsdagen kom och det var dags för min operation så var jag lugn som en filbunke, hur detta gick till kan man ju undra." Du är ju så stark" får jag ofta höra från höger och vänster. Det kan kännas som ett hån ibland att få höra något som man inte tycker stämmer. Dom som känner mig på riktigt vet hur det ligger till och det är ju det viktiga i allt som händer.
Fokusera mamma sa Sandra till mig en dag när hon var arg på mig, fokusera och tänk på att du inte har det värst, det finns dom som har det mycket värre......Fokus är det jag försökt att ha på det jag ska göra, trots att jag är livrädd för att sövas, tappa kontrollen och fantiserar om allt som ska hända med mig när jag inte kan vara med och kontrollera.
Att plocka fram possitiva tankar som tränger bort dom negativa har jag oxå praktiserat så det ibland har kommit rök ur mina öron.
Kom till KS 05.30 i onsdags morse och jag såg på David att han tyckte att det var konstigt att jag var så lugn, inget mot vad jag kände kan jag säga. Togs i mot på avd och fick opskjorta , ett piller för att bli lite dåsig och trött och kröp sedan ner i en skön säng i korridoren.
07.30 var jag nere på op och fick nålar och en ritning på halsen av en kvinnlig kirurg som skulle vara med min kirurg, det krävs två stycken för denna typ av kirurgi. Kände mig så närvarande hela tiden, vet inte hur det gick till, men så var det iaf. För några veckor sedan såg jag mig själv i denna situation gråtande, panikslagen och rädd. Allt går, så är det.....
Andas i masken nu och när du börjar känna dig vinrusig så nyp mig i armen sa narkosläkaren, ok tänkte jag ett vinrus är vad jag behöver:) Nöp och sedan vaknade jag upp på uppvaket ett par timmar senare.......
Så här fint såg det ut på eftermiddagen och det kändes även bra med en del morfin kvar i kroppen. under kvällen och natten svullnade halsen och det gjorde rejält ont. Att jag fick in en finsk tant som levde rövare under natten på salen är en historia för sig. Klockan ett på natten tyckte personalen dock synd om mig och möblerade om på avd så jag fick ett eget rum och kunde få lite sömn. Tur att man endå har sin utbildning när man träffar på denna typ av patient, trots att man själv är patient.
härlig fisk serverades, gott när man inte ätit på många timmar
Tur att jag bara behövde stanna över i denna säng i en natt, trots att jag bara har possitivt att säga om KS och dess personal så är det skönt att få åka hem.
Det vänder iaf i dag tror jag, mindre svullet och inte lika stramt och ont.
Allt har gått väldigt bra tycker jag. När onsdagen kom och det var dags för min operation så var jag lugn som en filbunke, hur detta gick till kan man ju undra." Du är ju så stark" får jag ofta höra från höger och vänster. Det kan kännas som ett hån ibland att få höra något som man inte tycker stämmer. Dom som känner mig på riktigt vet hur det ligger till och det är ju det viktiga i allt som händer.
Fokusera mamma sa Sandra till mig en dag när hon var arg på mig, fokusera och tänk på att du inte har det värst, det finns dom som har det mycket värre......Fokus är det jag försökt att ha på det jag ska göra, trots att jag är livrädd för att sövas, tappa kontrollen och fantiserar om allt som ska hända med mig när jag inte kan vara med och kontrollera.
Att plocka fram possitiva tankar som tränger bort dom negativa har jag oxå praktiserat så det ibland har kommit rök ur mina öron.
Kom till KS 05.30 i onsdags morse och jag såg på David att han tyckte att det var konstigt att jag var så lugn, inget mot vad jag kände kan jag säga. Togs i mot på avd och fick opskjorta , ett piller för att bli lite dåsig och trött och kröp sedan ner i en skön säng i korridoren.
07.30 var jag nere på op och fick nålar och en ritning på halsen av en kvinnlig kirurg som skulle vara med min kirurg, det krävs två stycken för denna typ av kirurgi. Kände mig så närvarande hela tiden, vet inte hur det gick till, men så var det iaf. För några veckor sedan såg jag mig själv i denna situation gråtande, panikslagen och rädd. Allt går, så är det.....
Andas i masken nu och när du börjar känna dig vinrusig så nyp mig i armen sa narkosläkaren, ok tänkte jag ett vinrus är vad jag behöver:) Nöp och sedan vaknade jag upp på uppvaket ett par timmar senare.......
Så här fint såg det ut på eftermiddagen och det kändes även bra med en del morfin kvar i kroppen. under kvällen och natten svullnade halsen och det gjorde rejält ont. Att jag fick in en finsk tant som levde rövare under natten på salen är en historia för sig. Klockan ett på natten tyckte personalen dock synd om mig och möblerade om på avd så jag fick ett eget rum och kunde få lite sömn. Tur att man endå har sin utbildning när man träffar på denna typ av patient, trots att man själv är patient.
härlig fisk serverades, gott när man inte ätit på många timmar
Tur att jag bara behövde stanna över i denna säng i en natt, trots att jag bara har possitivt att säga om KS och dess personal så är det skönt att få åka hem.
